Farfar Sedin och hans son klättrade in i min buss och vi körde full gas i några timmar för att få följande kommentar från insläppet till färjan. "ni är väldigt sena". Lätt för honom att säja som bor på fel sida om tullarna. Hur skulle vi veta att att det skulle vara kö i stockholm.
Jag hade förväntat mig gamla slott och riddare. Och mycket riktigt. När vi rullar ut från färjan så ser vi direkt ett slott...som senare visade sig vara en cementfabrik. Nåja vi är ju inte här för att utkämpa något medeltida krig. Vi ska ju köra hoj så kvittar ju.
Vi rullar ut ur Visby och upp de 4milen mot banan. Kör lite fel trots GPS. Kommer isäng vid 23 tiden. Vi ställer klockan på 07:12. Det verkar vara en bra tid att vakna.
Kliver upp och drar till banan. Minutrarna innan vi gör entre så pirrar det lite i kroppen. Gotland Ring är ju lite mytomspunnen bland hojåkare. Nu ska vi äntligen få se om den är bra. Det blir våran tur och jag drar på mig grejorna och gränslar kozukin. Vinglar iväg. Kurvorna svänger och jag svänger efter. Dyker lite djupt här å var men så är det ju när man e på ny bana. Första varvet avklarat. Vinglar runt på ett nytt varv å sen drar jag på lite på rakan. Tänkte att jag skulle bromsa lite hårdare denna gång. Inget märkvärdigt men lite mer än bara motorbroms hade jag tänkt mig. Helt plötsligt befinner jag mig i årets tuffaste bromsning och bakhjulet hänger högt i luften. Det går i en väldans fart och det går absolut inte att få stopp på det här tåget. Roxette har väl en låt som heter crash boom bang. Jag vet vad som väntar men jag försöker hålla mig uppe så länge jag kan. Sen smäller det. Jag har en minnesbild av att jag ser himlen nedanför mig. Sen är allt stilla och ambulanspersonal osv börjar strömma till. Jag känner inget i början men efter ett tag börjar det göra ont i foten. Sätter mig i bilen och funktionärerna lastar min hoj på släpvagnen. Väl framme i depån så klär jag av mig och konstaterar att det är nått fel på foten så jag går bort till ambulansen. Det verkar som att jag stukat foten så de lindar om den. Efter nån timme så kan jag nästan inte alls gå på foten. (det skulle senare visa sig att fotknölen spruckit av halvvägs) Jag ägnar resten av dagen åt att fixa ihop hojen.
Dag 2
Klockan ringer 07:12 Vi drar till banan och kör hela dagen. Jag börjar få lite fart och åker 1:29:87. Banrekordet ligger på 1:23:xx nått sånt så det är ju ingen supertid jag betat av men helt ok för att vara mig. Det var iaf snabbaste tiden som någon åkte den dagen.
Dag 3
Klockan ringer 07:12. Vi drar till banan och kör nästan hela dagen. Jag jagar bättre tider och mycket mer spännande än så är inte dagen....förän det är dax igen. Nu går det så där fort igen men denna gången räcker det med att jag står på bromsen utanför vita linjen för där finns det ytterligere en meter asfalt. Och det kommer räcka för att få stopp på. crash boom bang. Jag går ner för räkning igen. Det var inte asfalt utan nått slags grus som ser exakt ut som asfalt. Jag vet inte vad det kallas men jag gissar på gutegrus.
Och när man ändå åker av så är det tur att Lindén är framme med sin superkamera. Det finns även en youtube snutt här...Nu var jag inte värst om någon trodde det. Det hela slutade ganska olyckligt då min depågranne Hoztic parkerade i en mur i rätt hög hastighet och blev tvungen att flyga helikopter till sahlgrenska för operation. I efterhand fick vi veta att det gick ganska bra trots allt.
Nu är det inte mycket bantid kvar så vi lastar och åker till färjan direkt.
Sammanfattningsvis så kan man säja att gotland ring är en mycket rolig bana. Men start och målrakan har eget liv och kan dra ihop sig å bli kortare vissa gånger. Man böhöver inte heller växla pengar om man ska dit för dom handlar med kronor precis som vi gör i sverige.
